Stina - så som det är

Nu är det inte långt kvar på den långa resan som jag har fått förmånen att göra. Man kan kanske tycka att det är unikt att kunna vara borta så länge men när man väl är här och träffar på folk så är det mer vanligt att man är borta hela vinterhalvåret från Sverige än att man åker charter hit. Kan bara säga att det här har gett mersmak…

Vädret den senaste tiden har verkligen varierat och ända sedan tsunamin i Japan har vattnet varit betydligt högre än vanligt, 10-15 meter mindre strand. Havet dånar på nåt konstigt sett och ser helt vansinnigt ut.  Dessutom har
det setts till maneter igen nu när svalar vatten kommer in, så vi har mest hållt oss på land.

  

Häromdagen var vi på Lanta Monkey School. Det var med lite blandade känslor som jag bokade in oss på showen, gillar inte när apor är fastbundna. Men de verkade trivas bra med sitt liv där och tycke om när publiken klappade händerna åt deras konster. Efter showen köpte vi en liten korg med bananer och vi gick runt och tog kort, matade och klappade dem.  Smiley var överförtjust över att det var riktiga apor. Hon gav en liten 10 månader gammal apa en banan men ångrade sig och tog tillbaka den. Det skulle hon inte ha gjort för apan blev arg och tog tag med båda händerna vid håret runt öronen på henne och försökte bita henne i pannan. Smiley blev livrädd och jätteledsen men som tur var gick det inte hål. När det gått ett tag så tyckte hon ändå att det var kul med aporna. Vad jag inte visste är att jag är allergisk mot apor, för när vi åkte därifrån så började det klia på hela mej. Trodde först att ja fått aploppor och kollade både mitt och Smileys hår. Gick till Pharmecy och förklarade mitt problem och fick snabbt svaret att många turister kommer dit och får antihistamintabletter efter besök hos aporna.  Att ja ite tänkte på det tidigre men det var ju så kul när de där små gulliga aporna klätttrade på mej.

       

Jag har träffat så otroligt många trevliga människor på denna resan. Men visst är det märkligt när man sätter sig ner över en drink så är den enes livsöde värre än den andra. Men det är väl på nått sätt så det är…

”Det som inte dödar,det härdar”

I måndags  kväll var vi på svenskpizzerian ”Bajen” på Long Beach och kände oss som riktiga utlandssvenskar för där visade de Melodifestivalen ,  så nu har även jag sett de 10 finalisterna framföra sina bidrag. Jag tycker Daniel Karlsson var klart bäst !!! Det blev en hederlig svensk Hawaiipizza med riktig burkananas på som dröp av fett. Som tur var kom vi rätt tidigt för mitt senare sällskap fick vänta över två timmar på sina pizzor…

En blivande schlagerdrottning kanske?


Samma dag var vi på den helt ljuvliga ön Koh  Rok, fantastiska stränder och den bästa snorklingen hittills. Synd att det inte fanns nån som kunde ta en bild när jag snorklar med Smiley sittandes på ryggen. Hon tyckte det var jättekul för hon kunde på så sätt också få se de färgglada fiskarna  på nära håll.

        

Jag har verkligen turen att få vara med om en andra 10 dagarsmarknad  här och denna gången i södra ändan av Klong Dao. Igår siktade vi in oss på skor. Hur jag än försökte så kunde ja inte trycka i mina fötter i ett par äkta Gucci sandaletter i stl 35 för 100 bath. Det var second hand, men ändå! Jag fick ett par kopior i guld för 100 bath (ca 20 kr) som jag verkligen hoppas att jag kommer ha användning för. Sen blev det ett par svarta Billabong och ett par vita fina till Smiley.




Nu gäller det att njuta riktigt mycket varje dag som är kvar för om 2 veckor är jag på väg hem igen… Hade jag bara kunnat, av icke ekonomiska skäl , så hade jag mer än gärna stannat lite till…Om det finns nån som undrar hur det är möjligt för mej att vara här så länge så kan jag bara säga att här är jag RIK, det går åt betydligt mindre pengar här än vad det gör hemma varje dag, så det är så….

2 stora kycklingspett 60 bath, 1 uppskuren ananas 40 bath,  1 uppskuren papaya 30 bath, 1 majskjolv 30 bath räcker gott o väl som kvällsmat till oss och det blev tom över. ( Kolla in de fina tofsarna i håret, första ggr någonsin jag fått göra det i det lilla håret som har växt så mycket i värmen)



"Tycker fortfarande synd om dem som saknar självinsikt..."

…betyder tack så mycket och var något som Smiley hade snappat och gick omkring och sa hur många ggr som helst innan jag frågade servitrisen vad det betydde.

Man har hunnit se många människor som checkat in och sen checkat ut från resorten under min tid här. Jag har observerat deras uppgivna blickar ner de suttit och väntat på minivanen  som ska ta dem den ca två timmar långa resan till flygplatsen. Undra ´om det är den långa flygresan hem eller att semestern  är slut  som är det värsta?  Det är många avsked som är gjorda på så här kort tid ändå…

Eftersom vi glömde att fira Smileys 2 och ett halvtårsdag den 28 febr. så gjorde vi det igår med en liten miniatyrtårta från 7eleven. Så på gräsplätten utanför ville hon att jag skulle sjunga ”Ja må hon leva…  och så åt hon upp garneringen på tårtan och inget mer…Hon var helnöjd!

   

De senaste dagarna har jag utmanat ödet ordentligt med diverse mopedköksmat…bananpannkaka, kycklingspett och majkolvar bla…få se hur det går…känns inte som ja ska ropa hej ännu…kanske ska öka den dagliga dosen av whiskey ett par dagar framåt.

Om det är nån som glömt hur vi ser ut så är det ungefär så här ;)

Äntligen så är jag någorlunda okej igen efter ett antal dagars tung i huvudet, feber framochtillbaka, hosta, magkatarrsontimagen och inte kunnat äta nåt. Nu hoppas jag på att det inte var något fel på varken bananpannkakan med chokladsås( 6 SKR) eller kycklinggrillspettet(4 SKR) som Smiley tjatade till sig i Saladan, bara för att hon såg några andra äta det, utan att ens ha en tanke på att äta det själv så det hamnade i min mage…och det var nästan det godaste jag ätit här. Smiley däremot har fortfarande toppar med hög feber på kvällen, men på dagen pigg men grinig. Så för tillfället får hon äta vad hon vill, bara hon äter. Hittade en packet NallePuh ost som hon ville ha.



I torsdags tog vi färjan till Phi Phi igen. Denna gången för att träffa Smileys far. Hon blev kanonglad att se honom och kallade honom nästan direkt för  ”min pappa”.  Barn är bara helt underbara och lojala mot sina föräldrar,  no matter what…

   

Det var en härlig känsla att kunna börja röra på sig igen och få in lite rutiner på morgonen, även om det bara blir walking ett par dagar till tills allt är i sin ordning igen. Det här med maten är konstigt men jag tycker nog att thaimaten smakar bättre hemma och dessutom tröttnar man på restaurangmaten här. Allt smakar likadant. Tänk en onsdagsbuffé  på Chilithai med skaldjur!  Jag vet redan nu vad jag kommer äta det första jag gör när jag kommer hem, kebabrulle från Kaxholmens Pizzeria.

Här är den 3 km långa stranden som är så härlig varje morgon!

  

Tropiska åskväder är himla fascinerade att se. Idag vid halv 3 tiden på eftermiddagen satt vi på stranden som vi brukar, det blev mörkt och hann i stort sett bara 10 meter in under  taket på restaurangen då det var som himlen öppnat sig…sen kom det  åska från flera olika håll. Vid 2 tillfällen slog blixten ner några hundra meter ut i havet framför oss. Man kunde se hur det var som ett klot i spetsen på blixten. Mäktigt!!!


"Life is strange..."

Mina sista besök är  hemma nu  och det märks ganska tydligt att sportloven börjar ta slut. Här blir stranden mindre och mindre befolkad för varje dag som går…

De senaste dagarna har jag ägnat mej åt att försöka bli bra från nåt-ja -inte -vet -vad , fick gå en vända till till Pharmacy och fick grejer så nu är det helt ok, men löparskorna får tyvärr vila ytterlige ett par dagar. Men precis lagom till att ja är ok så fick lilla Smiley hög feber , fortsätter det en dag till så måste ja nog låta nån kolla på henne…  kvällen igår bestod av letandet efter en viss fjärilsglass i jordgubbssmak som var det enda hon önska på sin meny denna kväll. Vi hittade den inte, det fick bli en typ Calippo fast gul…gissa hur många ggr jag fick skölja av isglassen med vatten efter att den ploppat ur och legat på marken? Men trots allt så har mina tankar varit hos min farfar som efter ett långt bra liv, lämnade oss i går, för en helt annan dimenssion…

Här tar vi dagen som den kommer och har inget direkt inplanerat nu utan det får bli som det blir. Hade faktiskt tänkt mej att besöka  Phi Phi en gång till och då kanske t o m en övernattning, men allt hänger på lilla Smiley när. En ö som heter Koh Rok ska visst vara jättefin  och den får vi inte missa.

Här kommer lite bilder från bla Bamboo Island och Maya Bay. Har kort i den andra kameran från Monkey Beach, men det är nästan så att man skäms för att ha varit där och stått 30 cm fån den stackars förmänskligad cokacoladrickande liten apa med kameran och knäppt bilder. Inte konstigt att vi såg en apa som blev förbannad och bet en turist i benet….

   

 

"Fånga dagen"