Stina - så som det är

Ja då har jag sett på statistiken att jag fått ytterligare läsare, spännande, men man skulle gärna vilja veta vilka!
Vet egentligen inte vad jag ska hitta på och skriva om nu. Men en sak som är säker, och som säkert inte syns på utsidan är att min vrede bara växer och växer för var dag som går, ju mer jag tänker på det ju värre blir det... fattar inte att det är möjligt... men det är det tydligen.. bara och skaka av sig allt och låtsas som om ingenting har hänt...det är sååå förbannat fantastiskt "bra" gjort och jag önskar jag kunde besitta en uns av den egenskapen...men å andra sidan att leva som en rövare har aldrig varit min stil... En annan sak som är jäkligt säker är att samvetet har inga tänder men det gnager ändå...och sen ska men ju leva med konsekvenserna om det nu går...

Ser jättemycket fram emot träningslägret i Malmö, och en av höjdpunkterna kommer ju vara piptestet som ska utföras av headcoach nån gång vid ett oväntat tillfälle. Hoppas inte man avslöjar för mycket eftersom Malmö stadium kommer att vara så gott som fullsatt!;)  (Detta är straffet för uteblivna spinning-pass under försäsongen, från hans sida)

På torsdag ska jag börja jobba heltid (Klirr i kassan äntligen) (Hahaha,  får nog börja skaffa mej lite dyrare levnadsvanor :).) Har en månad och pröva mej fram funkar det inte så gör det inte, men fan ta den som inte försökt. En av mina motton är ju att man ska utmana sig själv och det blir det verkligen. Kan bara nämna att detta kommer inte direkt i rätt fas i livet just nu men men, har jag nåt val???
 
En fasligt massa ord ramlar ut ur den lilla munnen. Räknade häromkvällen och det blev ca 25 stycken ; Mamma, pappa, gunga, jobba, jacka, hej, tack, äpple, vovve, hoppa, ost, kisse, blomma, tappa, mer, docka, napp, låna, ja, namnam, sitta, nej, akta, papper, pippi, upp, borta, banana... Man kan göra sig rätt bra förstådd på detta och när lillisen dessutom förstår så mycket mer så ar det skitkul att försöka föra en konversation med henne...

Lite bilder på lilla Spucklin! Tagna samma vecka. Gissa vilket hon föredrar mest?? Inte så svårt att gissa det med mej som mamma, antar jag?

          

På lördag ska den här unga damen tävla i hästhoppning! Hoppas på felfritt och rosett, och blir det de så har hon fler rosetter än mej.  Nice henna iaf!

                


"Man spelar som man tränar och man tränar som man vill spela"





 

I går var det AW igen, med början på JB denna gång. Sen gick vi upp till väster. Efter att genom fönstren till Karlssons tro mej sett nåt jag helst vill undvika så är jag glad för att vi hade bestämt oss för O´Learys denna kväll. :) Passade mej mer än utmärkt!
Man måste ju passa på att göra sånt här kul nu när man ändå är lite halvskadat och inte kan gå för fullt på träningarna. Hoppas på att jag ska vara med igen till träningslägret i Malmö om en vecka. Ser att sommarväder har utlovats och det ska bli så kul att få gå på gräs så här tidigt trots att det såg rätt hopplöst ut för ett par veckor sedan. Skönt också att man inte behöver ha "högtidsångest" för påskafton,  nu vet jag ju att jag kommer att få tillbringa den med de bästa. 

Annars rullar livet vidare även att man kan känna en viss tomhet och saknad över att saker och ting inte blev som man hoppats och trott. Förmodligen har man redan ersatts med nästa offer som får hoppas, tro och känna sig misslyckad över att man tolkat signaler på ett felaktigt sätt. Konstigt att det fortfarande får förekomma, att det finns sådana som är så duktiga på att göra andra besvikna och när man tänker efter ordentligt, som har det som en sina största styrkor när allt väl kommer omkring... S Y N D !!!

Idag efter spinningpasset har jag intervjuvats av en reporter för Friskis&Svettis tidningen som ville göra ett repotage om ett av de lag som tränat där under vintern. tidningen kommer ut i slutet av maj och det kommer förmodligen att finnas med en del bilder på laget  sittandes på spinningcyklarna. Synd att headcoach lyckades få en förkylning och inte kunde komma på dagens pass, det finns nog snart inga fler ursäkter kvar för att inte vara med på spinningpasset om två veckor.
Imorgon får jag nöja mej med att stå vid sidan av planen då det blir match på Råslätts IP mot Hovslätt tror jag det va. Hade varit kul att spela. Ser verkligen fram emot den 17 april då Vimmerby kommer på besök och vi hoppas givetvis på en bättre seriepremiär än förra året. 

Dags och slänga på sig bikinin om en stund för ett besök i vågorna på Rosenlundbadet med mina prinsessor.


  
"Jag anpassade mej i tacksamhet, som är en av de två vägar som den som känner sig ovärdig har att gå. Den andra utåtagerande, skrikande och krävande vägen kände jag inte till"

I morgon är det  TORSDAG =) =)
Påsken närmar sig och likaså träningslägret i Malmö som ändå inte kommer bli så tokigt om vi har väderguden med oss. Småskadad eller känning, det är hårfint vad det kan vara, går lite på sparlåga just nu. Matchen i söndags tänker jag inte ens kommentera. Var fler än jag som inte var mentalt på plats!

Har fastnat för boken  "Casanovas kvinna". Har bara bläddrat lite i den och så här långt hade jag nog kunnat göra min alldeles egen version av den. Skrämmande!! Men den ska läsas hur smärtsamt det än blir. Det härdar!!

Blir kanske och plocka fram grillen till helgen, ska ju bli kalasväder ju. Tur att jag hann med och beställa en låda med 10 kilo härligt nötkött till fredag. Men fredagen kommer kanske bjuda på andra festlighet än grill. :) Våren är här!
Min mor vill åka till Phoenix, Arizona, och hälsa på sin vännina och jag och Smiley kan absolut åka med som sällskap. Så nu är det upp till henne och säga när vi åker, för jag har redan kolla upp flighterna.


"Everything before "but"..., is bullshit!"

Helt plötsligt händer det bara, en helt ny (god) värld har öppnat sig framför mej. Gårdagens After Work går nog till historien  som en av de trevligaste, likaså torsdagens löprunda med grabbarna runt Munksjön. Ibland önskar man att det vore torsdag lite  oftare ;). Teamat för kvällen igår var "Fredagsmys med Werning", en intressant nostalgitripp, inte minst för oss som är från trakten. Maten som den exellente kocken hade lagat var smaskens och vinet flödade. Inget av det här hade varit möjligt om inte man haft så underbara arbetskollegor.

Kommande veckor framöver kommer att bli otroligt prövande på många sätt. När det gäller jobbet så fick man läsa I JP att en arbetsförmedlare blivit hotad, vilket de flesta kollegor tyckte var konstigt att vi skulle behöva läsa i tidningen om. Sånt måste ju alla anställda få veta omedelbart eftersom det hotet inte var personligt utan riktat mot myndigheten och byggnaden. Jäkligt allvarligt faktiskt!!
Det andra är allvarligt på sitt sätt och jag känner att det är något som inte står rätt till med det kommer att undersökas noggrant och utredas under minst 3 timmar på måndag.

Som husägare har jag nu tagit lärdom av att man måsste faktiskt sota skorstenen med jämna mellanrum. Två dygn av koldioxid-ångor räckte för att jag var tvungen att åka till Biltema för att köpa en sotarsätt. Nu ska det bara vädras ordentligt i huset så röklukten försvinner och sen åka till IKEA och köpa tusen doftljus. Inte konstigt att jag haft huvudvärk den sista tiden.

Lilla Smiley tjatar/pratar hela tiden och gissa om jag blev förvånad när hon häromdagen helt tydligt sa: -Pappa jobbar!! ...hmmmm, jag låter bli att kommentera det tills vidare...

"Inget ont utan det har något gott med sig"

Då fick man vara hemma igen då! Hinner inte det här eftersom det finns massor på jobbet att ta tag i! Själv försöker jag hålla mej någorlunda på benen( förutom i går då jag fick jätte hög feber bara på 1 timma och sprängade huvudvärk så jag spydde, som gick över lika snabbt :) genom att dricka ett hibiskuste som jag köpte på en marknad i Egypten. Det är illrött, känns nyttigt och smakar gott! Toppen!

Pratade med min "älskare" i huvudstaden idag och beklagade mej över livets vändningar. Hade väl inte heller trott att jag skulle få nån större sympati där. Kommentaren blev som jag nu har hört från många andra som är insatta en smula, att vad hade jag kunnat förvänta mej egentligen av det här med tanke på allt som har hänt. Vad jag blir så ledsen över är att varför inte jag kunde se det för två månader sen, jag som alltid är så klarsynt! Känns som om man vore nåt jäkla försöksdjur eller nåt! Dessutom ska man behöva bli mentalt förnedrad (dock ej av min"älskare") av andra människor oxå som säger säg veta att det skulle bli så här! ...och vart tog min trovärdighet vägen i allt detta... Ok, jag är blond och blåögd! Det är väl bara en person som det är mest synd om i hela världen! Bli inte förvånade om "Stora boken om ursäkter" kommer... har jäkligt bra med material från många håll nu...


"Vad många av oss mest av allt behöver är någon som får oss att göra vad vi kan."

Rädsla är tydligen något mycket ,mycket farligt!!! Tänk på det alla ni som är rädda!!! Kan faktiskt göra så att man går miste om saker som är det absolut bästa men som  man av olika anledningar och av ren jävla inskränkthet redan har bestämt sig för vad som INTE är tillräckligt bra.
Åt lunch med den hopplöse ;) idag och kände mej ändå rätt ok. Det är viktigt att försöka ha ett bra förhållningssätt med tanke på vad som komma skall. Man undrar bara när han tänkt att vakna upp från det jag inte vet vad... ;)
Sen hände något himla konstigt. Fick ett samtal på mobilen som var riktigt oväntat. Hade verkligen undrat under en lång tid hur det egentligen var där... och idag fick jag svaret även om det inte var det jag ville höra från denna människa som förtjänar sååå mycket mer.

Blir aning orolig för att det finns en blivande Hannibal Lector på Smileys dagis. Idag under vilan hade ett barn, eller vad det nu är för något, vaknat upp och tydligen marscherat rakt fram till min sovande lilla ängel och bitit henne rakt över kinden och över näsan så att blodvite uppstod. Dessutom hade det hänt en gång tidigare under uteleken i fredags. Han måste tycka att hon är söt och god min lilla Smiley det är hon men för den skull får man inte äta på henne...även att det kan vara lockande. I morgon blir det ett läkarbesök och sen kontakta försäkringsbolaget.

På väg hem från den sämsta genomförda träningen jag gjort på mycket länge fick jag ett jättebryt! Vill inte det här längre, vill inte alls! Stackars medpassagerare som håll på att skratta ihjäl sig åt när jag berättade att min mor idag  när jag var och tankade på Statoil, hade räknat upp kille efter kille som idag är stabila, likvida män som jag tidigare hade ratat för att han inte var tillräckligt spännande och coola,  just då i livet! Idag och något år tillbaka i tiden hade den fulaste av dem varit tillräckligt cool för mej!  Men va fan man måste bjuda på sig själv lite med, eller hur???  

Funderar på att sälja min lilla fastighet. Vad ska jag med 110 kvm boyta till, nästan 2000 kvm gräs och vacker utsikt över Landsjön,  jag är ändå aldrig hemma och tittar på mina två jättetvapparater. Jag vill flytta utomlands, är såå¨förbannat trött på allt här!

Fick för en stund sen meddelande om att det inte blev nån match på söndag kväll kl 20.00 i Värnamo mot Waggeryd! Åh vad tråkigt! Nooot! Det är värt att firas med en Veuve Chicquot Ponsardin på lördagens schlagerfest hos det vackrast paret jag vet....

"Han är ju inte dum egentligen, han har bara otur när han tänker"

Har tagit tag i saker nu som jag borde gjort för mer än ett år sen och det känns rätt ok, och när det är över sen så hoppas jag att det är då vändningen kommer i livet...Helt otroligt vad läsarantalet har ökat igen, explossionsartat, undra varför? Finns väl kanske flera olika anledningar. Kan till och med kan vara den där ansökan som jag skickade iväg med viss eftertanke...

Har ikväll varit på ännu ett årsmöte med Husqvarna FF, ett möte där vi som representerade dam var en liten men tapper skara som försökte göra oss hörda och berätta att HFF faktiskt har ett damlag. Ni anar inte hur det "luktade" ålderdomshem när man kom in i klubbhuset och hur en del i styrelsen pissade in sitt revir för att rent av trycka ner oss damfotbollsspelare i skoskaften. Men som alltid har jag svar på och vad de inte vet är att jag kommer förvara damfotbollen in till döden.... Fick den stora äran att överlämna en blombukett från damlaget till den avgående ordförande som tack för allt stöd och stöttning han gett oss under sin tid i klubben, och inte allra minst till mej personligen... we miss you "W"...
 
V a d  h a d e  j a g  e g e n t l i g e n   k u n n a t  f ö r v ä n t a  m e j  av det här... med facit i handen, så här långt ....inte ett jävla skit faktiskt. Man kanske skulle lyssnat mer på vad de som varit med och redan läst av läget hade för funderingar och tankar.  En del stunder tänker man att det här är det absolut optimala, andra stunder känns det bara sååå  jääävla fattigt ... HJÄLP MEJ NÅGON!!!!  Reaktionerna från omgivningen är ruskigt eniga. Man kommer ju alltid att undra vad det var som lockade m e r än just v i.

Har varit  hemma och vabbat ett par dagar. Gillar inte ordet vabbar, låter fan som man fuskar, men att vara hemma med ett sjukt barn borde vara dubbelt betalt, det är ingen lek. Får bara sån panik över ord som hon upprepar gång på gång på gång, jag vill inte höra det när det ändå inte finns någon som kan svara henne... Jag hoppas verkligen att jag kan gå till jobbet i morgon så jag kan röja upp i mina "påmar" och lita annat. Funderar på om jag kanske ska börja jobba heltid oxå så då kanske man snart är upp i att få betala statlig skatt och inte bara kommunalskatt. =)

Vill visa ytterligare en fin bild, från mitt sätt att se det iaf.




"Sanna ord är inte alltid vackra, vackra ord är inte alltid sanna"

Jag vet inte om det är rätt eller fel att skriva det jag gör nu men de som redan känner mej har ändå en stor insikt i hur jag känner och hur jag mår. De som inte känner till min historia får väl fortsätta att var nyfikna eller kanske inte ens behöver bry sig. Men för min del känns det viktigt att få sätta ord på mina känslor som är mer än överväldigande just nu. Bra att få skriva av sig sin vrede och besvikelse till viss del. Moralen i det här är för länge sedan borta tror ja... 
När jag i fredags morse, dök upp på jobbet, med svidande kinder, bad jag min älskade kollega från sveriges framsida skriva ner på ett papper vad hon kände, när jag det jag lättade mitt hjärta för henne!

 
Året som började sååå himla bra har redan förändrats till det negativa. Det här var ju "året då det händer". Tycker inte fram tills idag att det hänt så förtvivlat mycket. Två månader av så kallade "försökande" räckte tydligen för att känna efter och försöka ta till sig ett koncept som har alla förutsättning för att kunna lyckas. Få gifta par har så mycket gemensamt...På ett sätt kan jag kanske vara tacksam över att det inte hann att gå längre, men det hade inte gjort mej något, hade nog inte blivit mer sårad om ett halvår, för då hade jag själv fått uppleva och inse det från ett närmare håll liksom. Kommer nog aldrig i hela mitt liv kunna förstå varför som det inte ens gick att försöka i handling. Kan tycka att det är grymt fegt, men när rädslan för att misslyckas är större än viljan att våga lyckas så blir det så här ynkligt. (Att utmana sig själv kommer jag ihåg som ett ganska slitet uttryck.) Jag är fortfarande efter allt som hänt och alla tårar, övertygad om att det hela skulle vara en vinn-vinn-situation för alla inblandade parter och som skulle slå det mesta i livet. Som en av mina  manliga fotbollskollegor sa till mej - Stina, all ära åt dej och jag beundrar dej som verkligen har försökt och det finns ingen annan människa som skulle ha orkat försöka så mycket som du verkligen ha gjort, 2 och ett halvt år, tala om stort tålamod från din sida. Det att inte våga försöka kommer bli min stora sorg i livet, det vet jag och hade det berott på mej hade det varit lättare att förstå men så är tydligen inte fallet. Och begränsningar, själv har jag fortfarande inte känt mej begränsad i mitt liv, utan har kunnat göra det mesta som jag har velat göra här i livet. Man får väl se i framtiden vad som händer, men ett misslyckande till klarar inte ens jag av och det är då redan två för mycket. Skulle kunna skriva så mycket mer detaljerat och mer saker som jag vet de flesta skulle bli grymt upprörda över, men jag vinner inget på det utan det får va så....men vad man är ute efter är nog lite om det bara är JAG som misstolkar signalerna som givits...

Vill bara visa den här fina bilden (för er som inte har FB) för jag är så stolt över att jag har en sån fin dotter, samt att denne (innerst inne) så fina människa har bidragit till detta lilla älskade underverk för mej! ♥

Små stunder av lycka är också lycka♥! Kommer säkert  betyda mycket för Lilla Smiley-Smulan i framtiden!

Dagens match utspelade sig på Zinken i vårvädret. Byttorp fick åka som förlorare, med 1 mål i baken, efter en ganska jämn tillställning, men eftersom det rinner blorandigt blod i mina årdror så säger jag att det var vi som förde matchen. Spelidén har satt sig förvånansvärt snabbt och stundtals var det riktigt skönspel trots för lite bollpass och det hala underlaget.
För min del och en del andra centrala spelare blir det match även i morgon. Kul! Man måste ju sysselsätta sig! På kvällen ska jag förmodligen till brandstationen och gör det där rullbandstestet för brandmän. Undra om jag klarar det, men som sagt man måste ju utmana sig själv! 

"Den som inte kan dansa skyller på det ojämna golvet"