Stina - så som det är

Det låter säkert rätt fånigt men det har varit svårare än jag trodde att återanpassa sig till sitt "normala" liv, både mentalt och fysiskt, efter att ha tillbringat nästan nio veckor i en annan värld-(sdel). Inser mer och mer vad bra vi hade det och hade faktiskt inte kunnat njuta mer av tillvaron där än jag gjorde. Fryser inte lika mycket längre, är fortfarande förtretad på varför saker och ting är sååå förbannat dyrt här hemma (hur pengarna här bara försvinner från kontot)och har lite svårt att förstå när folk är nöjda och glada och tycker det är bra med +5 grader och sol.  



Tro det eller ej men idag fick jag förtroendet från start i försäsongens sista träningsmatch mot det nyblivna div 2 laget Habo. Defensiv innermitt - kondidionsmässigt har jag inga som helst problem men mitt positionsspel är ett utvecklingsområde för mej på denna plats i laget. Jag skrapade ihop till ett gult kort för någon typ av fasthållning, kände hur det blixtrade till innom mej och jag kunde inte låta bli.... Jaja jag vet, jag har fått ytterligare ett återfall, det kommer att bli en femtonde säsong i blårandigt.
För att få en övergång till en annan sport så ska jag börja min golfkarriär inom kort :). Köpte ett par nya löparskor i förra veckan som funkar utmärkt, så den dagen man inte längre håller för fotboll så hoppas jag att jag vet vad jag ska göra... Funderar på Landsjön runt den 1 maj, men jag funderar nog ett tag till...

Igår kom det hem två stora kartonger med gamla kort, brev och andra dokument efter min farfar, så himla kul att se hur de alltid alltid ställde upp sig för att fotograferas och att alla såg så arga ut på den tiden. Fick se den där omtalade traktorn som min pappa vid 10 års ålder smet från skolan för att köra på deras åker på gården på Hedenstorp. Att gå igenom de där kartongerna görs inte på en dag.


Imorgon hoppas jag på vespapremiär till jobbet...

"De flesta människor har lättare att se en liten tagg i sin nästas öga än en påle i sitt egna"

För en vecka sedan kom vi tillbaka. När ja tittade ut genom flygplansfönstret när det var 10 sek kvar till landning ser jag ett grått trist landskap med nått vitt som täckte marken. Om man tänker sig ett färgfoto som har tappat färgen till näst intill svartvitt, ungefär så kändes det att titta ut. Jag saknar färgerna, värmen, solen, det varma klara havet, djungelljuden, fuktlukten, sanden, de vänliga leendena, att få känna sig rik, de god tonfiskbagetterna och framför allt LUGNET... Jag har levt i en dröm tror ja!!!

Den mentala dippen var ett faktum häromdagen då man faktiskt under en ganska lång tid funderat och insett vad som är viktigt i livet. Trodde att insikt är nåt som man kan få nog av men så är det inte... Ju mer man tänker på saker ju fler frågor och vinklingar dyker upp...Tur man har sina underbara kollegor som piggar upp på lunchen med sina oväntade spratt, väldigt underhållande faktiskt. Nu väntar vi på att vädret ska skärpa till sig så att vi kan sitta på uteserveringen på Twin med våra "lappar" :)

I fredags var det som vanligt igen, fredagsträning med styrka och löpning, budad till matchen i lördags och på hemvägen från träningen var det givetvis East End. Har inte bestämt mej för om ja har saknat fotbollen eller inte men det lutar nog åt att jag har det. Under matchen insåg jag att jag har lite att jobba med i form av positionsspelet och lite snabba fötter bla annat...men ge mej några veckor så...
Ikvällens drabbning fick jag en hel match i kroppen, så imorgon vet jag inte om jag kommer ur sängen. En sträckning var ju heller inte helt oväntat så nu får anledning att använda den gröna salvan som jag köpte på en marknad av den skummaste man jag pratat med. Det var nåt konstigt med honom för när han pratade så liksom börja han snurra runt med ögonen samtidigt. Jag köpte nåt annat av honom också men det tar vi en annan gång...
Kul att träffa alla igen iaf.

"Life isn't about waiting for the storm to pass, it's about learning to dance in the rain..."