Stina - så som det är

För en vecka sedan kom vi tillbaka. När ja tittade ut genom flygplansfönstret när det var 10 sek kvar till landning ser jag ett grått trist landskap med nått vitt som täckte marken. Om man tänker sig ett färgfoto som har tappat färgen till näst intill svartvitt, ungefär så kändes det att titta ut. Jag saknar färgerna, värmen, solen, det varma klara havet, djungelljuden, fuktlukten, sanden, de vänliga leendena, att få känna sig rik, de god tonfiskbagetterna och framför allt LUGNET... Jag har levt i en dröm tror ja!!!

Den mentala dippen var ett faktum häromdagen då man faktiskt under en ganska lång tid funderat och insett vad som är viktigt i livet. Trodde att insikt är nåt som man kan få nog av men så är det inte... Ju mer man tänker på saker ju fler frågor och vinklingar dyker upp...Tur man har sina underbara kollegor som piggar upp på lunchen med sina oväntade spratt, väldigt underhållande faktiskt. Nu väntar vi på att vädret ska skärpa till sig så att vi kan sitta på uteserveringen på Twin med våra "lappar" :)

I fredags var det som vanligt igen, fredagsträning med styrka och löpning, budad till matchen i lördags och på hemvägen från träningen var det givetvis East End. Har inte bestämt mej för om ja har saknat fotbollen eller inte men det lutar nog åt att jag har det. Under matchen insåg jag att jag har lite att jobba med i form av positionsspelet och lite snabba fötter bla annat...men ge mej några veckor så...
Ikvällens drabbning fick jag en hel match i kroppen, så imorgon vet jag inte om jag kommer ur sängen. En sträckning var ju heller inte helt oväntat så nu får anledning att använda den gröna salvan som jag köpte på en marknad av den skummaste man jag pratat med. Det var nåt konstigt med honom för när han pratade så liksom börja han snurra runt med ögonen samtidigt. Jag köpte nåt annat av honom också men det tar vi en annan gång...
Kul att träffa alla igen iaf.

"Life isn't about waiting for the storm to pass, it's about learning to dance in the rain..."