Det finns inga genvägar ...

Igår har vi varit här i paradiset i 4 veckor. Längtar inte tillbaka till Sverige när man vet att genomsnitstemperaturen hemma de senaste veckorna ligger på ca -15 gr.

Gårdagens  utflykt, en favorit i repris, till den före detta piratgrottan Emerald Cave hade varit helt fantastisk om det inte hade stått 200 chattrande japanska turister där inne och fotograferat allt och alla. Men kul iaf att ha varit där och visst var det spännande att simma 80 m  in i grottan i totalt mörker innan solljuset trängde igenom på andra sidan.  Sedan var det lunch på den vackra ön Koh Kradan och lite sol, bad och snorkling. På hemvägen åkte vi runt till andra sidan Koh Lanta och när båten körde intill djungeln övervann lilla Smiley sin apskräck. En av guiderna matade en vild apa och den hoppade upp på båten 30 cm från Smiley till hennes stora förtjusning.  

Har varit på Pharmacy idag och köpt världens äckligast medicin för halsont och hosta, så snart är jag kurerad igen, visst suger det att behöva missa löpningen på morgonen men jag måste låta mitt förstånd ta vid nu, jag ska ju trots allt vara här ett tag till…  


       

 

Imorgon blir det Bamboo Island och Koh Phi Pih Lay. Bilder från det kommer senare.

 

“The future is always changing…”


En lång väg...

Den stora sessan har anlänt och likaså ”mormor”, lite tidigare än vad jag beräknade vilket ledde till någons två brända axlar… inte mina…

Boendet på det nya hotellet är såå mycket bättre än det jag hade och sen ska flytta tillbaka till, men för en betydligt större peng också. Men vi ligger ändå nere vid Lanta Island och solar och badar eftersom vi känner oss ”hemma” där och Smiley har sina  polar kvar där och sen personalen i baren som är helt fantastiska.

Har inte kunnat undgå att se lilla Smileys avsaknad av en  ”pappa”, hon har tagit alla tillfällen till att göra sig hörd och synas hos sina jämngamla kompisars manliga förebilder. Och så fort det kommer en kärnfamilj så kan hon säga; - Titta, en pappa! Precis som om det skulle vara något konstigt djur eller nåt,  men för henne är det unikt och inte en självklarhet…

Funderar på vilken dag det ska bli en ny utflykt igen, är lite sugen på Bamboo Island och Koh Rok. I söndags åkte vi longtailbåt till Koh  Jum ,som ligger norr om Koh Lanta, vilket paradis det var men vi kände oss lite malplacerade eftersom dit åker man nog bara på smekmånad.

Ikväll , efter att ätit en grillad baracudafilé, var vi och badade fiskfotbad. Man satt i fotbad bland tusen småfiskar som åt av förhårdnader på foten. Det kittlades sjukt mycket i början, se bilderna.

Visst är världen liten, vi har träffat en del kända ansikten från Sverige, bla Tenhults tränare, Thildas fd lärare och min svåra motspelare från Eneby…gissa om man blir förvånad ibland?

”Ibland är det kärnan som ska ätas och ibland ska den kastas bort”


Ride the waves...

Det är med spänning som jag ska gå till receptionen på mitt nya hotell och se vad det är för något som mannen i det trevliga resesällskapet från Norrland har lämnat där åt min pappa… Men tydligen imponerades han av berättelsen om min pappas sista dag som arbetstagare… Vi får se vad det är…

Man undrar vart tiden tar vägen egentligen och i måndags anlände en trött dam i sina bästa år hit till koh Lanta. Det ät bara torsdag och hon har bla  redan hunnit med att spöa några holländare i fotbollstennis, blivit förvånad över hur solen faktiskt tar här och gjort en del fynd i form av omönstrade kläder.

I morgon måste jag bestämma om jag ska stanna kvar på samma resort som jag bor på nu, har faktiskt fått ett riktigt bra pris för de sista 28 dagarna. Det lutar år att det blir, Smiley trivs jättebra här…

Idag har vi varit på en fin utflykt i den sydostasiska övärlden där vi besökte fyra öar.  Den som gjorde mest intryck på mej svar Koh Kradan. Så klart vatten och fiskarna såå tama att de kunde äta ur handen på en. På Koh Mook kunda man fått simma in i en grotta till en lagun men vi skippade det jag och Smiley, vi tar det nästa gång vi kommer hit sa vi, så vi simmade bland fiskarna vis speedboaten istället och kollade in de dåligt simkunniga japaner som ändamåst skulle in i grottan med´flytvästar livbojar och rep...????

            

Måste den sista puzzelbiten passa perfekt eller är det ok att tvinga ner den bland de andra bitarna…?


Det sjätte vansinnet...

... brukar heta det sjätte sinnet men hos mej är det nog som i överskriften tror ja…

Fattar inte vart tiden tar vägen, det är över en vecka sen vi kom hit. Det är otroligt nyttigt att spendera så mycket tid men den lilla människan, tid som annars dagiset ”får”. Det har varit många olika varianter av negationer och replikerna av argument varför det just är så viktigt att gå bort och se på fiskarna i dammen, fullkomligt haglar ur den lilla munnen, ord som jag aldrig ens  trodde hon kunde.

Har stött på ett trevligt resesällskap uppifrån landet som trodde jag var nån från söder i Stockholm, man tackar. Men så fel de hade. Det är intressant att möta nya människor varje dag. När man ser någon så har man redan innan en bild av vem det är man möter , som sen visar sig vara en helt annan…  Som sagt man möter mycket människor  när man reser ”själv”, igår var jag ute och åt wokade räkor i ostronsås med ett travhästtokigt par från Kalmartrakten. Viken tur att man har förmågan att bjuda på sig själv och att man vuxit ifrån att vara blyg.

Phi Phi Island blev målet för dagen utflykt. Det var absolut kul att ha varit där. Men… vad smutsigt det var i vattnet och på ständerna. Sen var det säkert 250 båtar i olika storlekar som låg utmed stränderna.  Förutom  alla båtarna så fick jag flashbacks till stranden på Tylösand  nedanför Leffes, en varm lördag mitt i semestertid, så mycket folk var det och dessutom samma typer av personer också.

Men Smileys minne från Phi Phi blir nog när en apa försökte sno hennes solhatt och hon bröt ihop totalt. Annars blev det diverse småinköp på ön, bla ett par D&G solbrillor för 250 Bth, helt ok faktiskt.

Så har jag hunnit med att återuppleva hur det var att bli väckt mitt i natten av att en skadad kackerlacka tar sig fram över klinkersgolvet. Det låter högt det!!!  Bara upp och tända lampan, lokalisera, overkill och sen slänga ut genom dörren, somna om…enkelt!

                  



RSS 2.0