Stina - så som det är

 -18 grader, vackert stjärnklart och snön gnistrar ute i kylan. Man blir inte såå nöjd när man upptäcker att det knappt finns någon ved kvar inne. Men det kunde varit värre, jag kunde fått stått och huggt den i kylan också, nu är det bara att hämta en korg torr ved och filosofera lite. Funderar på vad "väntan" egentligen är för något konstigt hålrum mellan två olika tillstånd...hur länge måste den vara för att det ska bli en väntan? Eller är det viktiga andningshål som får oss att stanna upp i den stressade vardagen. Vad väntar du på? Man måste vänta på sig själv ibland, så att man kan komma ifatt. Det är så ofta som man springer ifrån sig själv. Eller hur?
Kom att tänka på, I väntan på Godot, en pjäs som jag minns vi såg i  skolan, av den absurdistiska författaren Samuel Beckett. Den handlar om Vladimir och Estragon som sitter och väntar på en man vid namn Godot. Ingenting händer egenligen, Godot kom aldrig, förutom att Beckett med detta vill visa oss att det ännu inte bestämda och avgjorda är livet. I det obestämda ligger det hoppfulla och det som gör att människan förblir människa.

Tog en sväng ner till  hönshuset ochmina tappra små höner som faktiskt trots kylan försörjer två hushåll med goda ägg.

       

Här är två lyckliga barn efter att Tomte nr 2 delat ut det som fanns under granen.



Idag fick jag ett julkort igen från "Atis och Bittan" , med mitt namn och adressen Brahegatan 27 B, det var mer än sju år sedan jag flyttade därifrån och har inte fått något från dessa personer ,som jag fortfarande inte vet vilka de är, på flera år nu. Konstigt att de fortfarande håller på att skicka när de aldrig har fått något kort tillbaka...

"Det finns många tillfällen i ens liv som aldrig kommer"

Knäcken står på kokning i köket och julen knackar på dörren...okej då, jag tycker att det kan vara lite mysigt då, för mina barns skull då, men enbart för deras skull. Har ätit en riktigt god nygjord skinka ikväll. Men knäckreceptet, det står att man ska koka 15 min men det måste vara ett feltryck, 1 timma och 15 min är mer riktigt. Efter snart tio "kulprov" så kanske....

Blev såååå full i skratt i lunchrummet vid eftermiddagsfikat...satt i soffan med mina älskade älskade jobbakompisar som jag aldrig aldrig vill vara utan.... vi ser att en av de nyanställda kommer upp med en så kallad "julmuta" (korg med choklad) från en av våra kompetterande aktörer. Det tog mindre än en halv minut så var cellofanpappret upprivet runt korgen och chokladen började ätas på. Ni får ursäkta men det såg som en dokumentär från savannen.... När korgen så småning om kom till mitt bord upptäckte jag att det fanns en ask med chokladhjärtan, tog upp ett och utan egentligen att tänka på att lunchrummet var halvfullt och på följderna gick jag fram med chokaldhjärtat till den före detta piloten, som på nåt sätt lyckats fånga mitt hjärta...sorry men det kändes som om det var läge och jag kunde verkligen inte låta bli...

Om fem veckor så är vi påväg, ska bli helt underbart....längtar, längtar....Nu är det absolut inte lönt att köpa en ny vinterjacka...snart är det sommarkläder som gäller.....  :)

På juldagen är det premiär för denna film och jag och min stora sessa ska se sen. Älskar verkligen Narniafilmerna, och har gjort det sedan någon gång på 80-talet då den andra delen, Häxan och Lejonet visades på Tv. Läst alla böckerna och har den stora samlingsboken som likanar en jättestor bibel. Helt fantastisk saga!!!

"Did you know that true love asks for nothing
Her acceptance is the way we came
Did you know that life has given love a guarantee
To last through forever and another day"

Det är några veckor kvar på år 2010... När man tittar på gamla filmer så var detta år ett magiskt år.Vi skulle kunna resa i tiden, susa runt på svävande eu-moppeliknande farkoster och hångla upp vackra robotar. Näring skulle vi få genom ett chip som satt i nacken som var programmerat på frukost, lunch och middag på utsatt tid. Verkligheten har inte hunnit i kapp filmerna än

Livet är föränderligt, tro mej, om  man gör det i handling. Man får inte låta inte någon självbelåtenhet uppstå. När du är självbelåten kan du lätt fastna i slentrian, som skapar stagnation. Du måste själv söka på ditt vis. Se var du behöver ändra dig och vidtag sedan den nödvändiga handling som åstadkommer förändring. Om förändringen är obekväm, så är det lättare ju snabbare den sker. Det är mycket mindre smärtsamt att snabbt rycka av ett bandage, än att göra det sakta. Gör därför det som behöver göras, utan att slösa någon tid på att tänka däröver. Ta utan tvekan språnget in i det nya och tro på att det kommer att vara mycket mer underbart än det gamla du har lämnat bakom dig. Med förändring kommer liv, ett fullödigt och strålande liv. Det erbjudes dig som gåva. Ta emot det och giv evigt tack för det.

Har väl flummat klart för denna gången, men jag kunde inte låta bli. Blandingen mellan hopp och förtvivlan sätter sina spår, okej riktigt så allvarligt är det kanske inte.

"Plötsligt händer det..."

Det händer mycket nu, så mycket så jag knappt hinner med själv. Vissa saker är absolut värt att stressa häcken av sig för och annat inte. Finns så ofantligt mycket som jag skulle kunna skriva här men av vissa skäl kan jag inte det. Man måste ta varje tillfälle till akt att få vara lycklig, och även jag har rätten att få vara kortsiktig just nu. Men visst funderar man över saker som berör en mer än annat, det är sååå konstigt att flera personer som dessutom är helt oberoende av varandra säger samma sak.
 
Julklapparna som ska köpas är snart inhandlade. Är snart dax att damma av granen i förådet, tror faktiskt att den inte kläddes av förrar året.
Jag blir lika upprörd varje år över detta fruktansvärda frosseri under en och samma helg. Julen är inte vad det borde vara, det är enbart köpmännens högtid. Vilken tur att alla inte är som jag då - för i år blir det mindre handlat än vanligt, men det är klart att det finns ju en anledning  till det också... Men nånstans innerst inne finns det en önskan att någongång få uppleva en riktig "Bullerbyjul" och sen få åka släde till Julottan dane därpå. Funderar på om det kan vara en affärsidé inom upplevelsebranschen?

Fotbollen - som jag såg som ett avslutat kapitel för nån månad sen är inte det. Det är svårt när man känner sig som en pigg 22-åring på 39 och skadefri att lägga av helt. Så fortsättning följer då det gäller detta samt "Cirkus sammanslagningen" där parterna verkar ha strandat för tillfället.
 

"He throws her kisses
She shares his wishes
I'm sure he's keen without a doubt
With love so captive
So solely captive
I ask if I could play the part"

...så är det väl? Alla vill väl vara den som är smartaste, snyggast, mest fit, ha de coolaste senaste prylarna, snyggaste kläderna, ha den snyggaste bästa partnern att visa upp. Man vill ha den största inkomsten på så lite jobb som möjligt så man kan göra de hästigaste grejerna på sin "rika" fritid osv osv... Men vad här hänt med tillit, trygghet, äkta kärlek och samvete? Är det nåt som man kanske kan köpa eller köpa sig fri från???


Tänk vad kul det kan vara att hålla i en introduktion för nyinskrivna ungdomar i Jobbgarantin en fredag morgon. Går inte ens förklara hur ännu mer kul det kunde ha blivit om man fått lite mer "fria händer", fatta vilken tittarsuccé det hade blivit... Saknar dock min andra underbara kollega som tyvärr varit sjuk hela veckan. Hoppas verkligen på ett återseende på måndag!!!

Häktiska tider så här innan "den-stora-trevliga familjehögtiden" men det är bara att gilla läget för allas trevnad. Tur att man kan vara flexibel, följsam och anpassningsbar...



"Denna besvärande paradox att vi behöver en dröm att inspireras av och ändå finner att drömmens uppfyllelse lämnar oss förvirrade och tomma är livsviktig i perspektivet av själens stadier. I andliga termer behöver vi båda elementen, hoppet och besvikelsen, för att se klart."