Ingen kan köpa livet...
Fantastisk AW igår, med underbara kollegor och som åter igen avslutades på bästa möjliga sätt... :)
Träningsvärk så det svider, förmodligen efter torsdagens intensiva försök till att "träna-igen-ibörjan-av-veckas-missade-träning" bestående av både löpning runt Munken, styrketräning på Atlantis och fotbollsträning. Men som jag tidigare sagt; Träningsvärk är en förmån! Har upptäckt en ny fantastisk träningsform, Zumba! Utmärkt träning för en som jag som har total avsaknad av koordination. Det är de framsteg man gör som får en att växa och det kan man säga att möjligheten finns. Och i morgon kör vi igen!
Passade på att gå en vända på stan idag, har faktiskt inte varit på stan och försökt shoppa sen julskyltningenen förra året, och det i sig var ju ingen vidare dag för att shoppa på... Som tur var denna dag så la jag bara i parkeringspengar för ca 2 timmar. Handlade nåt i varje affär jag var inne i, för en stund trodde jag att mitt konto inte har några begränsningar alls...Rätt gott att för en stund befinna sig i den världen!
Min förstfödda har fått förmånen att följa med sin fantastiskt snälla faster och hennes familj till Fort Lauderdale i 2 veckor och i skrivande stund hoppas jag att de är framme vid sitt hus vid en av kanalerna och att resan gott väl...hoppas på att få höra nåt från henne snart...
Mitt nya liv som klubblös/icke kontrakterad har i praktiken börjat, något kämpigt när hela ens identitet ligger i det man pysslat med de senaste 14 säsongerna...Det finns faktiskt annat i livet. Nu eller aldrig! (Beslutsångesten är skyhög just nu!) Men med tanke på samtalet häromdagen vore jag dum om jag tackar nej... Vill ju också kunna satsa på mina andra utmaningar...om nu jag jobbar på så börjar kunderna komma så finns kanske en möjlighet att ta det gröna kortet till våren...både före mej och min stora prinsessa...
Tänk vad man kan göra med en Iphone...
"Motgången är ofta en förklädd vän. Möt den med tacksamhet, för den ger dig styrka och klokskap."
Que pasa?
Är det okej att dricka julmust nu??? Så här års.. Snart dax att köpa pepparkakadeg och sätta i sig nästan all och sen må si sådär...
Vill såå mycket men det händer så lite!!! Troligtvis min rastlösa själ som spökar...igen!!!
Tiden bara rullar på. I lördags hade jag underbara vänner på besök här ute på landet, några av dem hade inte varit här förrut och några hade varit här en fin försommarkväll. Kanoners trevligt!
Huvudstaden måndag kväll till tisdag på utbildning som facklig klubbstyrelserepresentant för ST(på vårt kontor), och hade vi skippat den mindre smakliga lunchen hade vi kunnat stanna kvar längre inne i Sturegallerian. Då vet vi det till nästa gång vi ska dit någon gång i mitten av nästa månad. Hoppas vi kan få lite tid till julshopping då...
Har ett I-lands problem att ta tag i...jag har för många semesterdagar kvar, med tanke på att jag pga min ringa ålder kommer att få ännu fler semesterdagar att ta ut nästa kalenderår, så måste jag plocka ut dessa på något bra sätt och det kommer ju ganska lägligt eftersom då behöver ja kanske inte plocka ut alla föräldradagarna i februari och mars...
Känns bara som en ända lång väntan det här...I väntan på vad??? Evigheten!!!!
"En resa på 1000 mil startar med ett steg"
En själslig medvetenhet...
En balans mellan olika saker, inte för mycket och inte för lite av något...helt enkelt proportionerligt av allt och då menar jag ALLT. Tur man är född i Landet Lagom när man tänker som jag....Man skulle ju vilja uttycka LYCKA men det är onödigt, för då kommer bakslaget och obalansen smygande...Så därför låter ja bli!!! Att försöka leva på gamla meriter eller på framtiden, som vi inte vet ett skit om, fungerar inte. Det är här och nu som gäller, för mej iaf...
Jag har bestämt mej nu...jag tar ett paus från fotbollen för att hitta motivationen igen. Det finns inte så mycket pengar i världen som skulle kunna få min motivation tillbaka just nu( och då skulle ja förmodligen göra mej själv en otjänst samt alla andra berörda)...och visst är det förbannat tur att man inte har gjort sig beroende av den "inkomsten" från något som är ett fritidsintresse...vilket jag förstår att det är allt för många som gör nuförtiden...Ju mer kapital man har att röra sig med, ju större utgifter skaffar man sig! Och mycket vill ha mer!
Everybody´s talkin.......I´m goning where the sun keeps shining
"Du mitt lilla barn en ängel givit namn
Är du jordens dolda skatt?
Jag fått skydda denna natt
Är det själva himlen
som jag gungar i min famn
Vem har väckt den rädslan
som lät ditt hjärta gråta?
Varför tar din hand så hårt
ett grepp om mammas hår?
Runt oss dansar skuggor
nu är ängeln borta
han sa så mycket vackert
mycket mer än jag förstår
Är du en en av tusen små?
Giv att dina dagar blir till andras glädje
giv att alla möter dej med kärlek mild och god
Aldrig ska jag glömma de ord som jag fick höra
vad som än oss händer vill dom ge oss kraft och mod"
Vem var när varför hur?
Fick mej en tankeställare och insåg att jag faktiskt inte har en ett konto som är outtömmligt...stod i en leksaksaffär häromdagen och köpet medges inte...kommer inte ihåg när det hände senast. Men som tur var så hittade jag ett annat kort som fungerade bättre. Nu får jag allt tänka till lite och inte bara plocka ut och plocka ut hela tiden utan att ha koll...på en sån här grej kan man inte, och får inte ha okoll på...
Frågan är om det är nu valen, som spådamen pratade om, bryter vattenlinjen på det solglittrande havet som jag tycker såå mycket om att titta på?? Hur länge är den synlig och vad kan jag påverka??? Ett som är säkert är att jag har till imorgon på mej att ta ställning till något som jag inte vill ta ställning till...inte ännu i af.
Det finns fler saker som spådamen sa i slutet av april som stämmer så förbannat väl. Så skönt att kunna se det nu när hon fick ordning på mina energier och skapade någon slags balans åt mej igen.
Och äntligen fick jag mina stjärnor, är så nöjd, (men de inte kom till sin rätt på denna bilden).
"Blott de tama fåglarna har en längtan. De vilda flyger."
...I wonder if I ever cross your mind...
En mycket trevlig lördagkväll blev det. På vår avslutningsmaskerad tilldelades jag ett diplom för "Årets fåfängda", där ja inte kan neka till något som fanns med i motiveringen och mitt tacktal blev á la Maria Montazami.
När väl min allt för stora stålmannendräkt och manteln var av så var det Karlssons som hägrade... När kön var avverkad så infann sig den där härliga SATC-känslan för oss tre... så grymt kul att tid och rum bara försvann... sen var det ju en del bekanta ansikten som dök upp också...Men att man aldrig lär sig att den där sista mojjiton ska man låta bli... Fan vad man fick sota för den igår...kanske inte bara var den om ja tänker efter lite... Är det fest så är det!!!
Kom på idag när jag var ute på en härlig löprunda i solen att jag drivs på solenergi. Visst är det tungt att springa 9 km med Smilla i vagnen framför sig men när solen skiner tänker ja inte på att det är jobbigt...bara underbart att kunna springa och jag verkligen älskar att springa...
Kvällarna nu när det är träningsledigt går åt att kolla upp priser, jämföra och skicka förfrågningar, läsa på, skriva ner, komma ihåg och som tur är har jag fått kontakt med en snäll själ som åker ner i morgon som ska reka lite...spännande!
"Livet är inte de dagar som passerar utan det är de dagarna man minns"
Gäst hos verkligheten...
Kan tycka att det är väldigt tråkigt att vara hemma och vara sjuk faktiskt,,,klättrar på väggarna och känner mej rastlös...men det är klart har man buksmärtor som går ut i ryggen, är konstant trött och sen har illamående attacker av antibiotikan så hade jag inte gjort någon större nytta på jobbet tror ja. Här hemma behöver ja ju inte vara trevlig vilket ja måste på jobbet. Menmen, jag ska inte klaga det kunde absolut varit värre än så här, men det här har hänt för många gånger nu.
Det finns en mängd saker som hänger i luften just nu, bla är det silly silly silly season. Ja vad händer egentligen och det är det nog fler än jag som funderar över hur den närmaste framtiden kommer att se ut. För min egen del har jag ju sagt att jag ska försöka sluta men jag vet att det inte kommer att bli lätt...längtar redan ihjäl mej efter mina lagkompisar(familjemedlemmar). Om vi bara kunde få igång allt igen, skrota den förslutmaskin vi har varit nu och återvända till den segermaskin vi varit under sååå många säsonger. Känns lite fel att inte få sluta på topp! Mina föräldrar är rörande överens om att jag behöver fotbollen annars säger de att jag kommer att bli odräglig...fattar inte riktigt vad se menar men vi får väl se....
Är det här ett minne blott eller är det möjligt igen!
Som jag säkert tidigare har nämnt så är det inte bara motståndarna, oftast domarna, vår ekonomi utan dessutom vår egen förenings huvudstyrelse vi kämpar emot. Det bästa hade absolut varit och slagit ihop med en annan div 2 förening i stan. Där inte vår träningsavgift tycks gå till att lösa ut en herrtränare från en annan förening.
Det finns en sak denna rastlösa själ vill göra innan jag binder upp mej med ett nytt kontrakt och jag bara vill och måste...och fram tills dess blir det Z U M B A....
"Travelling is an investment, not a cost!"
Una paloma blanca...
Är så otroligt fantastiskt tacksam och smickrad över alla dessa komplimanger som haglar från min vän. Vet egentligen inte om jag nu någonsin vill eller kan vara utan dessa men... det finns ett men och det gör det ju alltid, hur bra allt än är...Fattar nog inte att detta ens är möjligt men så är det tydligen.... Sitter jag på ett skenande tåg lr vad händer???
Jag är väldigt glad över att en helt annan sak har till stor del löst sig till allas fördel...även att alla jävla skuld tycks läggas på mej...Men det är inte bara jag som för alltid kommer vara förloraren utan det finns ett par stycken till som faller under detta...så länge det är som det är...
Hade en helt underbart kul och trevlig AW i fredags och för min del, för tillfället får jag väl säga , hade den väl inte kunnan sluta bättre än så men...
"I love to hate you..."
