Stina - så som det är

En mycket trevlig lördagkväll blev det. På vår avslutningsmaskerad tilldelades jag ett diplom för "Årets fåfängda", där ja inte kan neka till något som fanns med i motiveringen och mitt tacktal blev á la Maria Montazami.
När väl min allt för stora stålmannendräkt och manteln var av så var det Karlssons som hägrade... När kön var avverkad så infann sig den där härliga SATC-känslan för oss tre... så grymt kul att tid och rum bara försvann... sen var det ju en del bekanta ansikten som dök upp också...Men att man aldrig lär sig att den där sista mojjiton ska man låta bli... Fan vad man fick sota för den igår...kanske inte bara var den om ja tänker efter lite... Är det fest så är det!!!

Kom på idag när jag var ute på en härlig löprunda i solen att jag drivs på solenergi. Visst är det tungt att springa 9 km med Smilla i vagnen framför sig men när solen skiner tänker ja inte på att det är jobbigt...bara underbart att kunna springa och jag verkligen älskar att springa... 

Kvällarna nu när det är träningsledigt går åt att kolla upp priser, jämföra och skicka förfrågningar, läsa på, skriva ner, komma ihåg och som tur är har jag fått kontakt med en snäll själ som åker ner i morgon som ska reka lite...spännande!

"Livet är inte de dagar som passerar utan det är de dagarna man minns"