Vart tog den globala uppvärmning vägen???
Gårdagens match var en riktig värdemätare för oss själva! Vi ligger inte alls så långt efter träningsmässigt som jag först trodde vi skulle göra. Med tanke på att vi endast har kunnat köra 2 riktiga bollpass plus spelat en cup, så tycker jag vi ska vara mer än nöjda över vår insats igår. Det finns verkligen potensial i det här laget. Och som de skrev på sportsligt.nu att vi inte ställde upp med bästa laget! Hur fan vet dom det? Vi ställde upp med det bästa just NU. Och så kommer det bli framöver också... Sen att vi har ett riktigt bra sparkapital i vår rehabgrupp ska bli otroligt intressant att skåda någon gång under våren om allt går som det ska :) Kul att vi gick in med sådan inställning och stod upp så mot "deras fixstärnor" som bleknade ju längre matchen gick. Ett oavgjort resultat hade varit mest rättvist. Men det blev 2-1 till Mariebo och det sista målet som var ett lååångskott, var inte så mycket att göra åt för vår duktiga målvakt på skottet med stort S.
Tror nog att det ända sättet att få upp ett lag från vätterbyggden i högre seriesystem är att slå sig ur föreningen och bilda en damföreningen och erbjuda de bästa spelarna från trakten möjligheter. För som det ser ut nu så kommer vi enbart plocka viktiga poäng av varandra i serien, vilket kommer mest gynna de andra topplagen. Men för en sådan satsning krävs tid, ork och regält kapital i form av långa långa sponsoravtal i miljonklassen. Maybe some day....
Lördagskvällen var soft med kebabtallrik, film, godis och mys...
Men tankarna snurrar sjukt mycket och då mest om "hur kommer det att bli"....... ser idagsläget inga problem, utan enbart möjligheter...
Man trodde ju inte med tanke på allt snack om global uppvärmning att man skulle behöva uppleva "istid". eller kanske var det det här de förr kallade för "vargavinter"? Ok, jag vet att hat är ett mycket starkt ord, men jag HATAR verkligen när det är kallt!
Sitter forfarande dagligen och kollar in resor till varmare breddgrader och det är som tidigare, det handlar om att försöka få med sig någon som kan tänka sig åka med mej och Smiley.
Får hålla tillgodo sålänge med att åka och kasta oss i vågorna på Rosenlundsbadet, jag och min "bästis"
"En tung stock blir lättare att bära om man är två"
Är livet verkligen på riktigt...?
Konstaterade i eftermiddags vilken jävla värld vi lever i, under mitt samtal med min konsult!!! Det verkar vara egoisternas tid där de ska kämpa för mest "cred". Vart ska vi med den stora empatin och det sunda förnuftet ta vägen. Ibland undrar man faktiskt det! Saker som är så enormt självklara för den stora massan människor verkar var fruktansvärt defust för vissa. Så är det bara och kommer alltid att bli. Men undra vad det beror på?????? Vi är födda med vissa referensramar. Men var någonstan på vägen tappade man bort det???
"The quality of your life is determinded by the quality of your thought. You are where you are today because you chose to be there"
"The quality of your life is determinded by the quality of your thought. You are where you are today because you chose to be there"
Dopdagen...
Idag är det ett år sedan Smilla döptes och sitter faktiskt med hennes dopljus tänt (tror det är då man ska använda det). Tiden går otroligt fort. Hade först tänkt att ha hennes dop på stranden i KhaoLak men eftersom inte min pappa skulle med på resan förra året och jag tyckte att han skulle vara med då, så blev det i lilla kapellet i Skärsta kyrka. Namn förslagen var ganska många från början. Det var Maja, Ronja, Ebba, Smilla, Johanna, Josefine, Malin, Nike, Nefhetite, Afrodite, Nils och Melker. Men om ni inte redan visste det så blev det Smilla (efter brandmästare Herr Elds snälla omtänksamma barnbarn), Johanna (efter den söta, trevliga, spralliga systern från Forserum) Nike (grekiska segergudinnan, även min älskade första hunds stamtavlenamn) Gud va genomtänkt!!!
Som synes på bilden nedan så serverades det inte någon traditionell dop-buffé..., till min brors stora förtjusning :)
Dagens spelarutbildningsdag blev inte ´som vi tänkt oss, men det har sin förklaring eftersom headcoach fått en mycket allvarlig sjukdom i sin familj. Med tanke på att det var för sent att avboka allt och övriga omständigheter och massor av improvisation så kändes det ändå meningsfullt att truppen samlades och gick igenom det vi kunde och skulle. Och så fick ju de som ville äta obegränsat ;)
Helgen i övrigt har varit lugn. Fått svar på en del frågor som jag har kringgått, och jag har både förståelse men ändå inte för de svar jag fått, men frågan är hur länge man pallar med att "gilla läget". Jag är i normala fall ganska otåligt lagd, men lite mer tålamod är det här nog värt att plocka fram....
"De längsta resorna gör vi i vårt eget inre"
Den besjälade naturen...i en himmelsk dröm och en grym verklighet!
Sitter på golvet och leker med Duplo, efter revbensfrossa i köket. Njuter av att få vara hemma en kväll med barnen och bara umgås. Men kan ändå inte slappna av helt. Känner någon slags inre stress som känns olidlig. Vet egentligen inte vart jag ska ta mej till. Trivs inte riktigt med den tillvaron som just nu är. Känns inte som man är tillräcklig någonstans. Halvdant liksom!!! Vill bara fly iväg, och grejen är att jag kommer göra det, bara frågan om när.... (Just i denna stund sitter det "vackraste paret jag vet" i planet på väg till paradiser med sina bästa poolare, jag erkänner, jag är riktigt avundsjuk)
Under promenaden runt sjön idag så fick jag mej en välbehövlig uppsträckning av min älskade vän och kollega från sveriges framsida, om hur saker och ting egentligen borde vara för mej och mitt liv. Hon har SÅÅ rätt och jag kände mej riktigt peppad. =) MEN HUR GÖRA???? Alla som känner mej, vet man att jag är en allt-eller-inget-människa, just när det gäller det här beter jag mej som en jävla mes rent ut sagt. Har så förbannat höga krav på mej själv och min omgivning annars men just detta... Känner mej INTE nöjd över det!
Fotbollspassen lyser just nu med sin frånvaro p g a de frusna planerna. Det känns inte heller riktigt bra eftersom vi har en tuff träningsmatch inbokad i Tipshallen den 31 januari mot ärkerivalen Mariebo. Ser verkligen fram emot den matchen även om vi endast har fått ett endaste bollpass hittills. Måste verkligen göra ett försök att få tag på huvudansvarige för vår främsta representationstrupp i klubben och se vad jag kan göra, om nu det här äckliga vita som ligger på backen envisas att vara kvar. Vad jag har hört har de tränat boll sen i mitten av november. Tror ändå det är de som har bäst inställning som kommer gå segrande ur den kampen - den enda gången jag klär av mej min prestigelöshet!!!
(Ur Det ondas blommor) av Charles Baudelaire
"På krogarna där spelborden är det som lockar mest
syns slinkan med sin vän, bedragaren, som gäst
och tjuvarna som ingenstans har trygghet eller fred
skall skrida inom kort till arbete, de med
och överlista kassaskåp och portlåsens finesser
och leva yppigt några dar och klä sina mätresser"
Att fånga ett ögonblick...
Det glädjer mej att antalet besökare bara ökar på min blogg, trots att jag inte skriver något som tycks ha något läsvärde. Intressant, en vacker dag kanske jag hittar något kul att skriva om och jag kan då bli rekalmfinansierad eller nåt.
Ibland önskar man sig mer än något annat att man kunde få tiden att stå absolut stilla. Är det för man vill få ut så mycket av det som sker just i denna stund eller är det bara rädslan över att inte få uppleva samma ögonblicket igen....? Fredagskvällen kändes minst sagt lyckad och det var länge sen jag trivdes så bra av att var just hemma...även att jag trivs bra där jag bor.
Dagens obligatoriska träning bestod av ett grymt bra spinning-pass på Friskis med laget och instruktören, som även hon var grymt bra, drev på och det var nog precis vad vi behövde. Jobbig näradödenupplevelse!!! Men det är klart att hade jag varit mer förberedd, med mer sömn och mindre vin kvällen innan hade nog passet varit mindre jobbigt. Jag var i alla fall där och gjorde mitt bästa och det resulterade i att mitt snitt låg på 89 % av min maxpuls. Högintensivt, med andra ord!! =)
Helgerna går alldeles för fort, och man ångrar nu att man inte värdesatta ledigheten mer då föräldraledigheten var. Hade inte förmågan att göra det just då. Men så är det väl att man inte värdesätter det man har utan det man inte har och skulle vilja ha. Hade inte varit fel med den där drömvinsten snart! Min kropp skriker efter ledighet och en solsemester och då ganska omgående.
"Country roads, take me home to the place I belong...."
Riskanalys?!!
Jag vet inte, men ibland får man bara en såndandär dålig magkänsla samtidigt som de dåliga vibbarna dyker upp :(. Kanske helt i onödan men jag HATAR den känslan och nånstans ifrån kommer den ju!!! Men är det konstigt då, om man ska gå och gissa sig till vad som händer. Nä om det här ska bli nåt bra, är det nog på tiden att ta tag i det enda som kan förstöra min del av det så kallade "bygget", och inte bara låtsas att det inte existerar eller gå som katten runt het gröt. Tycker nog jag varit rätt tydlig, men det tåls nog att repiteras. Rak kommunikation, öppna kort och ärlighet är väl det som behövs....och det finns tyvärr inga genvägar här heller... Tycker själv att valet skulle va rätt lätt faktiskt men man vet ju aldrig. Är för gammal för strul och för att behöva spela nån andrafiol! De som känner mej väl vet mycket väl att jag inte är nån person man "dribblar" med för då är risken ganska stor att jag kapar utmed fotknölarna. :)
Har lyckats åka på magkatarr, början till magsår t o m , pga allt runt omkring mej just nu. Jobbet!!! Kan inte ens förstå att det finns så jäkla inkompetenta personer som man tilldelar mer än 15 000 kr i månaden mer i lön än oss andra bara för att springa som chefens budbärare och som dessutom har tappat sin empati för människor under tiden de klättrat i hierarkin. Tydligen har man ännu inte förstått de signaler som gavs både i höstas och i mitten av december. Riskanlys gjortes. Men enbart ett spel för galleriet. De hade redan bestämt sig för vilka personer som skulle få omplaceras mot sin vilja. Jag tycker fruktansvärt synd om min överåriga kollega som har pga sin lagtillhörighet och trivsels där, valt att stanna kvar längre på sitt jobb där hon tillbringat mer än tre decienier. Fyfan vilket svek!
Jag måste nog börja ta det lite lugnt och inte stressa upp mej och bli förbannad på saker och ting som jag inte kan påverka. Det enda jag kan påverka är ju mej själv och mitt eget tänk.
Bara fem månader kvar till detta blir möjligt igen! Utsikten från min terass!
"Vi visste inte att det var omöjligt, så vi klarade det"
Jag önskar jag var någon annanstans... :)
Hur jäkla sjukt är det inte med 15 minusgrader? Om det hade varit meningen att folk skulle bo här så hade vi väl fötts med kläder på??? Känner mer eller mindre ett akut behov av sol, värme och att inte jobba (som vanligt), trots att den senaste utlands-hemkomsten var 8 oktober. Vill bara inte jobba!Tycker inte om och tycker inte det är kul att gå upp tidigt och sen sitta på ett jobb hela eller delar av dagen. Jag börjar tro att vissa personer är inte ämnade för att jobb och jag är en av dom. Ironiskt att jag har det jobbet jag har :) Men det gör ju att jag har möjlighet till en hyfsad rik fritid, faktiskt, jag tänker så varje dag jag sätter mej i kalla bilen som tar mej in till stan. Isbjörnarna har päls, inte vi!!!
P g a det förbannade skitvädret så kunde vi inte träna i går. Får hålla tillgodo med ett bollpass i Tipshallen i morgon kväll kl. 20.00-21.00, gör inte mej något, har ändå inget liv som en del av mina mycket nära släktingar brukar säga, men vad vet de egentligen om det ;). Underskattad, ohyee!!
Cupen på söndag hoppas jag blir en trevlig tillställning och en liten värdemätare på hur vi med ett enda bollpass på nästan 6 veckor står oss mot de andra som tillhör samma division.
Ibland så svävar man på små små lätta duniga moln som bildas under ens fötter, samtidigt som jag ser de lika små otäcka rävsaxarna som det är så lätt att sätta fötterna i. Kanske kunde sätta upp mer varningsskyltar eller kanske till och med fällor för rävsaxar. Men eftersom jag kommer att bli en Jedi-riddare, eller t o m Jedi-mästare i mitt nästa liv, får jag nu sluta ögonen och bara lita på "känslan", ha "tålamod" och säga till mej själv, "may the force be with you".
"Människor som får eller har haft det svårt i livet är de som klarar av det" (enligt en österlänsk filosof)
...kan man hålla sig väl med sitt öde?
De senaste dagarna har varit minst sagt omtummlande... Sådant som man "trodde" att man föralltid hade begravt och lämnat bakom sig, har helt plötsligt återvänt. Flashbacks!!! Men jag har också börjat förstå att saker och ting har och har haft sin gång och ordning och kan inte påskyndas hur gärna man än skulle vilja det eller inte.
Har funderat på att summera året som varit men kan bara samtycka med en annan "känd" bloggare att det skulle bli mer negativa händelser än positiva så jag hoppar över det. Nu gäller det att ställa in blicken framåt...men ändå försöka ta en dag i taget..
Igår insåg jag att jag är nog ett riktigt Star Wars-fan, när jag visade mitt vuxna sällskap två Star Wars-lexicon under pågående film som visades på 4.an i går kväll. Mitt intesse för dessa filmer började nån gång i 12-årsåldern. Jag och min bror låg hemma och hade vattkoppor, då vår mamma kom hem med en kasse videofilmer som hon lånat av en jobbakompis. Vi började plöja igenom film efter film men när vi hade sett StarWars episod 4, så kollade vi om och om igen på den för vi båda tyckte den var sååå häftig. Som äkta tävlingsmänniskor vi båda är så började vi tävla om vem som sett filmen flest gånger. Denna tävling pågår nog ännu tror ja ;) men jag tappade räkningen nånstans vid 60 ggr. Tror faktiskt att min bror leder.
Skönt att vara ledig från jobbet de här dagarna då det är störst inflöde av arbetssökande på hela året. Har fått en känsla av att det är bara tillfälligt som jag är tillbaka på jobbet. Undra vad det står för?? Om det är bra eller dåligt??
Försökte hitta ett passande citiat, så det blev detta;
"Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre"
