Stina - så som det är

Det låter säkert rätt fånigt men det har varit svårare än jag trodde att återanpassa sig till sitt "normala" liv, både mentalt och fysiskt, efter att ha tillbringat nästan nio veckor i en annan värld-(sdel). Inser mer och mer vad bra vi hade det och hade faktiskt inte kunnat njuta mer av tillvaron där än jag gjorde. Fryser inte lika mycket längre, är fortfarande förtretad på varför saker och ting är sååå förbannat dyrt här hemma (hur pengarna här bara försvinner från kontot)och har lite svårt att förstå när folk är nöjda och glada och tycker det är bra med +5 grader och sol.  



Tro det eller ej men idag fick jag förtroendet från start i försäsongens sista träningsmatch mot det nyblivna div 2 laget Habo. Defensiv innermitt - kondidionsmässigt har jag inga som helst problem men mitt positionsspel är ett utvecklingsområde för mej på denna plats i laget. Jag skrapade ihop till ett gult kort för någon typ av fasthållning, kände hur det blixtrade till innom mej och jag kunde inte låta bli.... Jaja jag vet, jag har fått ytterligare ett återfall, det kommer att bli en femtonde säsong i blårandigt.
För att få en övergång till en annan sport så ska jag börja min golfkarriär inom kort :). Köpte ett par nya löparskor i förra veckan som funkar utmärkt, så den dagen man inte längre håller för fotboll så hoppas jag att jag vet vad jag ska göra... Funderar på Landsjön runt den 1 maj, men jag funderar nog ett tag till...

Igår kom det hem två stora kartonger med gamla kort, brev och andra dokument efter min farfar, så himla kul att se hur de alltid alltid ställde upp sig för att fotograferas och att alla såg så arga ut på den tiden. Fick se den där omtalade traktorn som min pappa vid 10 års ålder smet från skolan för att köra på deras åker på gården på Hedenstorp. Att gå igenom de där kartongerna görs inte på en dag.


Imorgon hoppas jag på vespapremiär till jobbet...

"De flesta människor har lättare att se en liten tagg i sin nästas öga än en påle i sitt egna"