Längtar efter värme och varmvatten...
I skrivande stund skulle jag egentligen suttit i en stuga uppe i Lindvallen, med några av de bästa polarna, förmodligen lite lätt roséberusad och snackat om livets alla härligheter och bekymmer. Men uppenbarligen ville ödet något annat...Ledighet ska jag ju ha sen, eller hur! För ja...och så började de igen,,,strulet...med varmvattnet, sååå irriterande. Tänk att man kan sakna något så mycket som man alltid tar för givet men som inte alls är givit att ha i många länder i världen. Känns inte helt okej att behöva köpa en ny varmvattenberedare så här två och en halv vecka innan min långresa till sydostasiens underbara övärld, menmen det kunde varit värre och det är en faslig tur att man har kontakter i den branschen...också.
Ja om nån vecka bär det ju iväg igen. Har inte samma känsla denna gången inför resan som förra året och jag tror det finns förklaringar till detta. Gissar att de kommer att bli ett och annat telefonsamtal hem denna gången. Ska börja titta lite på vad som ska med mej. Nu vet ja att jag inte behöver någon tjock tröja med mej och att det gäller att ha så lite som möjligt på sig både dag och natt. Luftfuktigheten på ca 90 % gör att man ska välja så mycket mörka plagg som möjligt, av erfarenhet...men å andra sidan vem fan bryr sig om en svettrand under bysten när man är på marknaden i Ban Saladan ;).
Jobbet blir bara bättre och bättre, jag trivs verkligen kanon just nu, och vad ska man säga, konstigt att så många bra människor lyckats att samlas på en och samma arbetsplats. Förbannat kul är det att få en heltidslön också för första gången sedan dec 2003. Nu vill det till att hålla i och att stå på benen under resten av tiden innan jag reser så kan det bli nice att kolla in saldot den 25 februari...
Blev sååå otroligt rörd och glad när jag läste en av mina kollegors blogg ikväll, hon har kämpat hela hösten mot cancer och verkligen delat med sig på bloggen av sina känslor och upplevelser kring detta onda ting som försökte ta över hennes kropp, men idag fick hon beskedet, att allt var bra igen. Är så glad för hennes och hennes familjs skulle. Vilken hjältinna hon är!!!! :)
"Det vackraste och mest värdefulla på jorden, kan man inte se eller ens vidröra, det måste man känna med hjärtat"
Ja om nån vecka bär det ju iväg igen. Har inte samma känsla denna gången inför resan som förra året och jag tror det finns förklaringar till detta. Gissar att de kommer att bli ett och annat telefonsamtal hem denna gången. Ska börja titta lite på vad som ska med mej. Nu vet ja att jag inte behöver någon tjock tröja med mej och att det gäller att ha så lite som möjligt på sig både dag och natt. Luftfuktigheten på ca 90 % gör att man ska välja så mycket mörka plagg som möjligt, av erfarenhet...men å andra sidan vem fan bryr sig om en svettrand under bysten när man är på marknaden i Ban Saladan ;).
Jobbet blir bara bättre och bättre, jag trivs verkligen kanon just nu, och vad ska man säga, konstigt att så många bra människor lyckats att samlas på en och samma arbetsplats. Förbannat kul är det att få en heltidslön också för första gången sedan dec 2003. Nu vill det till att hålla i och att stå på benen under resten av tiden innan jag reser så kan det bli nice att kolla in saldot den 25 februari...
Blev sååå otroligt rörd och glad när jag läste en av mina kollegors blogg ikväll, hon har kämpat hela hösten mot cancer och verkligen delat med sig på bloggen av sina känslor och upplevelser kring detta onda ting som försökte ta över hennes kropp, men idag fick hon beskedet, att allt var bra igen. Är så glad för hennes och hennes familjs skulle. Vilken hjältinna hon är!!!! :)
"Det vackraste och mest värdefulla på jorden, kan man inte se eller ens vidröra, det måste man känna med hjärtat"
Kommentarer
Trackback
