Stina - så som det är

Jag kände mej som en förstaklassare när jag berättade för mina kollegor om målet jag gjorde igår...som tur är så förstår de vilken underbar känsla det är att få sätta bollen i nätet. För er som inte har hört det så var det i 88:de minuten och det står 1-1, en sträckt vänstervrist utanför straffområdet, rätt upp i krysset, faktiskt ett av mina vackrare mål i karriären.
En annan grej som är större för mej är att Thildan gjorde debut i blårandigt F-97, samma dag som hon blev "spelklar". Kul,  äntligen en till HFF:are i familjen igen...




Jobbet just nu handlar om att administrera sökandes handlingsplaner, känns som om det är otroligt ansträngt på alla håll och kanter i huset...Häromdagen när jag satt och "admade" som allra värst kom tanken på att det här behöver man inte 180 högskolepoäng till att göra...skulle tro att en schimpas skulle kunna klara det här med lite träning. Men ändå så har vi stor framgång resultatmässigt, måste bero på att vi har en bra chef och att vi är en väldigt självgående arbetsgrupp med helt underbara personer som stöttar varandra i alla lägen. Ska bli riktigt kul på torsdag och fredag....

Så här års så brukar jag ha dunderångest över vad och hur jag ska göra till nästa säsong med fotbollen, men i år har jag inte det för jag vet  vad jag ska göra och inte göra, det känns skönt...om det nu inte dyker upp något bättre erbjudande så...

"Om man inte vet vilken hamn man ska till, så är ingen vind gynnsam..."