ALLA sagor har ett slut...
Ser fram emot morgondagens träning, inte bara för att jag för första gången på en hel vecka kan få försöka fokusera på träningen till 100% och då inte ett öga på barnvagnen...trots att jag har en mysunge som är supersnäll så måste man ha ett öga ditåt iaf, (har ju även en stor som oxå är supersnäll)
Man inser verkligen vilken hjälp man har av sina föräldrar och hur mycket som man tar för givet när de inte är i "tjänst".
På lördag är det Lindsdal som står för motståndet. De har lyckats smyga sig före oss i tabellen, men efter den kommande helgens match så hoppas ja verkligen att vi ligger före och att vi kan med gott samvete kan ta "partybussen" tillbaka mot Huskvarna och Karlssons Salonger. Vem vet, kanske om vi har tur så kommer min FB-vän och fotbollslegenden Billy L vara på plats för att kolla damfotboll i Kalmar.
I morgon blir det löpning med grabbarna runt sjön på lunchen och sen förhoppningsvis något ställe där de serverar mycket mat.
Veckorna bara rasar iväg. Först är det måndag och sen är det fredag...konstigt det där med tid. Det är likadant på morgonen då tiden mellan kl 7 och kl 8 går dubbelt så snabbt som resten av dygnets timmar. Det är den timman på dygnet då inget får gå fel...missar man på två minuter så kan det vara tillräckligt för att bli minst en kvart sen till jobbet.
Har bokat en tid nu... tre stjärnor blir det (men var), med viss reservation för ändring om det ev, ev ev blir en sista-minutenresa vid samma tidpunkt. Har lite planer på två månader i svenskbyn i Koh Lanta i vår, tänk mitten av januari till mitten av mars. Den som spar hon har en lite föräldrapenning kvar! =) På nåt sätt så känns det som om man måste fånga dagen och livet, här och nu, och försöka omge sig med så positiva människor som möjligt som inte drar ner en i skiten....
Vill dela med mej av denna text som var länkad på FB av en av mina kollegor, tänkvärd verkligen, av en stor skådeskelare och regissör;
"Några har större tur än andra inom ramen för ett mycket dystert scenario, där varje levande väsen rör sig mot meningslös, evg förintelse. Somliga har fruktansvärda liv. Andra ett lyckligare. Jag har haft ett bättre, men till sist är det som första scenen i "Stardust memories": bägge tågens ändstation är samma skrotupplag.Till slut hamnar vi alla på samma ställe, den fattige hemlöse som lodar runt på gatan och jag som lever ett bättre liv. Visst kan jag ha mer tur under en tid, men till slut försvinner vi båda, han försvinner, jag försvinner, planeten försvinner, stjärnorna försvinner, allt Shakespear eller Michelangelo har åstadkommit försvinner. Och till slut är ingenting kvar av allt kämpande, alla telefonsamtal, alla deal-memon och allt nonsens du varit sysselsatt med betyder absolut ingenting.- Det är klart att det alltid finns ett nöje i detta. Om vi satt i koncentrationsläger tillsammans skulle du och jag kunna sitta och kura tillsammans i ett hörn för att vi hittat en cigarrettstump och dela 60 sekunders tillfredsställelse. Men det är vad det är. Vi är alla i samma usla läge, livet är en tragisk, meningslös. brutal företeelse. Universum är en kaotisk, våldsam plats och vi är bara en loska och sedan är det över."
