Stina - så som det är

Just denna veckan för exakt ett år sedan, förändrades mycket i mitt liv. Jag kände en fruktansvärd ångest över vad som komma skulle vilket är lätt hänt när man varit med om det en gång tidigare. Kändes som om jag var på väg till stupstocken. Men tack vare alla samtal med personalen om ett ev inplanerat snitt om jag inte skulle palla med, en under hela resan så stöttande sk vän som fanns där men ändå inte men som kunde "klappa magen" när det behövdes samt en lugn och harmonisk barnmorska, så gick det hur bra som helst . Total kontroll hela vägen,  inte tappa fokus, viljan att återhämta sig för en  snabb comeback och en massa positiva tankar om framtiden..... Hade jag vetat det jag vet idag hade det aldrig gått så bra....

Matchen i helgen kommer bli ett riktigt slag, tror jag. Det här har vi alla nog laddat för sen förlusten i våras. Nån gång måste väl ändå deras "stolpe-in-tur" vända. Är det nåt lag som kan ändra på det är det vi. Vet att de har stor respekt för oss, vi har aldrig förlorat på Nubbavallen, vi har allt och vinna och det är de som bara måste vinna. Det kommer vara de individuella förberedelserna och inställningen som avgör på lördag, alltid vara etta på varje boll och vinna  närkampen mot sin spelare.
Gårdagens träning var jag rekommenderad att besdriva i rehabgruppen, vilket sög fett rejält. Definitivt inte pga sällskapet där men det är ju fotboll jag vill göra. Var nog en bra investering att vila två träningsdagar vilket jag inte gjort sedan i november förra året. Suget efter att träna och spela har bara växt under veckan så nu hoppas vi på att knäet håller tills på lördag kl 16.50. ;)

I kväll så kommer "massören" hem för att förbereda mej ännu mer inför helgen. Det kommer vara behövligt, med tanke på att krampen kom i 86:e minuten i lördags.  Full  fart  mot  helgen ! ! !  =)

"Tänk vad tiden går...fånga varje dag ... tiden som varit kommer aldrig igen...den tillhör nu det förflutna..."