Stina - så som det är

Jaha... då var ytterligare en dag i helvetet avklarat. Och det är bara att börja fundera ut hur man ska klara av nästa dag på bästa sätt. Smärta till frukost, tårar till lunch och ångest till middag kryddat med vrede. Man blir rätt så mätt av det, jag lovar!
:(   Fy fan ! Livet kan vara brutalt för vissa! Detta är det som står överst på prispallen av dåliga händelser i mitt liv.  Måste varit mycket elak i mitt förra liv. Det är nog som jag alltid har trott, att jag var Hitlers fru, Eva Braun. Annars är det väl nåt annat jag har gjort för att förtjäna detta.  Får nog ta reda på om min magkänsla stämmer även där.
Men samtidigt som man har lämnat vattenyttan för att sjuka neråt så finns det hela tiden ett antal tjejer(och även ett par andra) som dyker ner och för att dra upp mej igen. Det känner jag verkligen stor tacksamhet för, för annars hade jag drunknat.  Älskar Er!!!

Min kropp verkar varit utsatt för stor ansträngning en längre tid. Börjar bli lite smått orolig över den värk som smugit sig på och jag har i hela mej och ända in i märgen (och själen). Och det släpper inte! Det finns bara ett sätt att bli av med den, det vet jag.
 Men hur som helst, det är ju seriepremiär på lördag borta mot Värnamo. Vill bli botat tills dess. Måste bli botad. Det är lite för mycket orosmoln just nu, skador, känningar, förkylningar och annan skit som cirkulera över den annars så fina blå-randiga himmeln.  Tänk bara vad positivt mycket hade kunnat vara istället!!!!

Hoppas på en bra start på serien, en start på något nytt positivt. Ska försöka kämpa som om det vore det sista jag gjorde!! Men inte för laget denna gång , utan för mej själv, faktiskt.

Har funderat på den här; "Av ett träd får man tusentals tändstickor, men det krävs bara en tändsticka för att bränna ner tusentals träd"