Stina - så som det är

Hemkommen från ett av de trevligaste, roligaste, bästa träningsläger jag någonsin varit med på. Tror inte att det finns någon som inte är med eller har varit med vårat underbara gäng som kommer att förstå vilken otroligt bra sammanhållning vi har. Och det som är ännu bättre är att i år är  känslan av att vi är "ett lag", spelar ingen roll om man har a-, lärling- eller b-kontrakt, en enda stor familj helt enkelt.  
Förutom mycket bra träningar med inslag av nostalgi-övningar, bjöd lägret på en mängd olika skojigheter som äggleken, Spenny med guran och  HFF Talang-show 2010 mm... Efter ett sånt här läger har man lärt känna folket lite mer och även fått se dolda skådespelartalanger hos en och annan. Att få se Kizz live på så nära håll var topp, andra som uppträdde var Günther and the Sunshinegirls, Bamse och hans vänner i en mycket speciell tappning, Barbie och (äckel)Ken osv... Att Djurgårdens trevliga tränare var på läger med sitt Tipselitlag var en bonus vilket gjorde att ett fortsatt sammarbete inleddes. En av dem, som jag träffat några gånger förrut, fick lätt en plats på min Topp-10-lista över de trevligaste män jag känner. ;)
Det enda man kan klaga på på lägret var maten... under all kritik. Den gick inte att äta så på kvällen på långfredagen gick Günther och handlade mackor och snacks till oss alla så vi skulle bli mätta. Men som de flesta vet så är i af jag ganska kräsen med mat, skulle aldrig falla mej in att äta något som jag inte gillar. Så när jag kom hem hade mor och far gjort riktig mat, oxfilé med potaisgratäng, och till det ett glas rött, mums! Så underbart att se lilla Smulan stå med öppna armar och som hon har längtat efter mamma sa hon när jag frågade!

Man slutar inte förvåna sig över människor! Blev en aning förundrad över att jag och en mycket nära person till  mej och mitt ena barn får bära skulden för att ett förhållande har gått i kras. Konstigt att jag blev inbland i något som jag inte har bett om. Hade ingen aning om hur det kunde vårt mitt fel. Känns bara som en dålig bortförklaring från en av parterna. Vet inte om jag är lessen eller förbannad, kanske både och.   

"I livet är ingen värd att gråta för.
Den som är värd dina tårar skulle aldrig få dig att gråta.
Men när du ändå gråter, kom ihåg att hålla huvudet högt,
så att inte dina tårar sjunker lika lågt som personen du gråter för..."