Stina - så som det är

Arbetsvecka två avklarades igår. Fick ett eget rum till slut och känner väl att jag har kommit in jobbet igen. Det är himla tur att man har så bra arbetskamrater och framför allt en som snart ska bli jönköpingsbo på riktigt. =) Hade nog aldrig gått på spinnng på lunchen om jag inte blivit meddragen. Jag har faktiskt börjat att uppskatta denna "näradödenupplevelsen". Står därför inför ett svårt val nästa fredag. En av mina löneförmåner som statligt anställd är att få en friskvårdstimma av arbetsgivaren varje vecka plus att de betalar 75% av exmpelvis ett gymkort. Förmånligt värre faktiskt! Nu är det bara min löneinplacering som ska lösas också, så jag blir nöjd och glad den 25:e. Men riktigt som Anna Anka är jag väl ändå inte(en del tycker det har jag förstått), bara för jag går ut och äter lunch nästan varje dag och har en egen trädgårdsmästare som har räfsat alla löven i trädgården.

Har fått beröm över hur duktigt den lilla älskligen äter på dagis och att hon äter precis allt. Jag såg att hon till och med drack mjölk när de åt mellanmål härom dagen!!! Men då har de förmodligen inte serverat broccoli på dagis ännu och inte heller advokado tror jag, för hela hennes ansiktsutryck talar emot dessa två grönsaker.

Inom det närmsta fyller jag år och har därför fått frågan av mina föräldrar vad jag önskar mej. Samma svar som alltid får de. -Vet inte, en resa kanske!!! Har de senaste  8 åren ,förutom förra året, faktiskt fått en resa.  Förra året blev det en IKEA-garderob till tillbyggnaden. (Finns inget jag vill ha) Kläder är väl det ända jag skulle behöva i så fall, men jag passar ändå bäst i träningsoverall, så det är inte kul att handla eller gå i affärer. En flakmoppe kanske jag önskar mej!! ;)

Idag såg jag en person som jag var en halv millimeter från att fråga hur det egentligen är, men i sista sekunden bet jag mej i tungan. Även att jag inte har direkt med det att göra så blir jag lite smått orolig faktiskt över vad jag hör av andra. Hur man än vrider och vänder på saker och ting så finns det där...och kommer (enligt mej iaf) förhoppningsvis alltid att finnas där... Fattar ingenting och blir som sagt tidigare, bara mer och mer förundrad. Till slut är det ändå oundvikligt! 


"Det är saligare att giva än att taga"