Stina - så som det är

...NOT,NOT,NOT!!!!!  Min "såpa" i realtid är på väg mot sitt slut och förmodligen ett mycket , mycket  tragiskt sådant. Hade verkligen med mer än av hela mitt hjärta önskat ett "happy end".  Det är väldigt konstigt att en sak som man brinner för, som betyder så mycket  och som jag har vikt mitt liv åt kan på så kort tid bli som ett tvång istället. Vill inte mer, då pga några få inblandade. Detta har jag fått betala ett mycket högt pris för samt tid av mitt liv, tid som aldrig kommer tillbaka. Har ställt frågan till mej själv varför jag inte nappade på det erbjudandet som kom i november månand om att få spela för ett annat lag här i stan. Med facit i hand hade det nog varit det bättre alternativet av de två. Men å andra sidan är det väl inte för sent..... Det enda jag vet är att jag inte själv regiserar min egen "show" längre.
Eftersom läget är som det är och har varit undrar jag bara; ? Hur skulle jag kunnat reagerat på ett annorlunda sätt på det som har hänt??

 På lördag har vi en otroligt viktig match med mycket prestige i. Det som kan göras är att tagga till tusen och att alla gör detta samtidigt. Och sen ska det vara positivt snack hela vägen, från alla  som är HFF:are. För vi har absolut inte råd med att få domaren emot oss i en sån här match. Sen tänker jag själv försöka svälja ner taggtråden med en skopa självförtroende, (är det någon som har nåt sånt över får ni gärna dela med er).
 
Har gjort upptäckten att det spelar ingen roll om man köper nya dyra leksaker till sitt barn. Hon tycker mycket bättre om en gryta eller en tom plastburk än de där grejarna i glada färger som gör att det sen svider lite på konot sista veckan innan lönen kommer in. Vad vill jag säga med det egentligen??  Ja det låter ju rätt sunt ändå.

Det här kan  tolkas på många sätt men det är bara man själv som kan sätta energin i rörelse, ingen annan kommer någonsin göra det...

"Energin brukas i förändring, en intensiv kraft,  som bryter ner för att ge möjlighet till att bygga upp något helt nytt!"