Stina - så som det är

Laget före jag! Det är något som sägs av någon på varje träning. Så är det! Truppen som åker till Ljungby på lördag är uttagen. Det är riktigt tajt om platserna och till helgens match finns det riktigt bra spelare som inte ens finns med på matchrapporten av olika anledningar. Ett otroligt angenämt problem för en "tränar-trio".
Och det är grym inställning i minst 90 min som gäller på lördag. För det är bara under de minst 90 minutrarna som är på planen som man kan påverka resultatet, inte varken före eller efter matchen, som 08-an brukade säga till mej.
Lite överraskande var det att under dagens träning fick jag en liten tavla av "Bosse på cykeln" som uppskattning för mina insatser i blårandigt och att jag hade kommit tillbaka i spel och gjort det så bra. KUL! Bara och suga åt säg av allt positivt.

Det som inte är positivt är att mitt övriga liv inte är positivt! Funderar på vilket som är minst jobbigt och minst smärtsamt. Det långsamma farvälet eller det snabba farvälet. Känner att det långsamma farvälet redan har påbörjats för ett tag sedan. Och det är otroligt smärtsamt att gå och dra ut på saker. Så på nått sätt upplever och kommer jag få uppleva båda, tror jag.  Kommer nog aldrig förstå varför? Det var väl menigen så.! Ödet var inte på min sida denna gången! Men när man inte längre kan försvara saker för sej själv, då är till och med min gräns nådd. Vet inte om det finns något och isf vad det skulle kunna vara  som skulle kunna ändra mitt egna beslut nu! Så nu handlar det mycket om hur man på bästa sätt ska kunna ta sig igenom denna sommaren också, (förra var jobbig, men denna blir nog värre), och samtidigt försöka hålla god min och vara en bra "mammapappa".  Men tiden läker alla sår, även de där djupa infekterade som är sååå ömma......